Här ligger jag i lillans säng med hennes nybadade lilla arm runt halsen. Hela sängen luktar tvål o schampo o hon snusar sådär som bara barn kan. Mysigt.

Men kvällen försvann i den vanliga hetsen... Plocka undan i köket, laga mat, tjata på alla barn, äta, plocka undan i köket igen, bada lillan. Nu hör jag han den där långa ropa godnatt.

Jahapp. Inget "mysisoffanotittapåtv" ikväll heller. 

Men, men, jag har bara mig själv att skylla. Slöar man en hel dag så straffar det sig på kvällen.

Jag hade en kollega förut som inte hade några barn. Att lyssna på henne var som att höra om ett annat universum. "Är du stressad? Men vet du, ta o gå o lägg dig i ett varmt långt härligt bad när du kommer hem idag!"

Ehh, jomenvisst... Det kan jag nog klämma in nånstans mellan hämtning på skolan och den första köksrundan.

Inte värst. 

Eller som den gången hon sa att hon var så stressad o trött för det var så jobbigt att bara ha ett dygn på sig att packa om mellan de två solsemestrar hon var iväg på inom loppet av tre veckor.  Ja, usch ja. Stackarn. 

Nu ska jag maka mig ur den här sängen och maka mig in till min egen istället.

Imorgon  är det ju en ny dag, och då kan jag ju göra allt som jag inte gjorde idag!

Det blir bra. 

Hej igen!

Nu har jag läst lite om hur man ska skriva på sin blogg för att folk ska vilja läsa den. Det är klart att jag vill att folk ska läsa den, även om jag älskar att bara skriva för skrivandets skull. Hur som helst, jag hade ju tänkt mig att jag skulle skriva om mig själv, min vardag och mitt vardagliga kaos...Men tji fick jag, jag har just läst att det är exakt det man INTE ska göra!! kolla själva på punkt 6 på denna lista

Så alltså, jag tänkte helt enkelt stoppa in något i min blogg som ska heta dagens tips! (för det står ju att man ska hjälpa folk att lösa problem om de ska vilja läsa)

Dagens tips 3 mars 2015

Är du deppig för något? Har allt gått dig emot? inget jobb? Inga pengar? barnen sjuka för femitielfte gången denna månad? Känns det som att det enda du gör är att städa och tvätta?

Jag vet hur det kan kännas - det enda man ser framför sig är en enda lång mörk jobbig uppförsbacke. Det känns som att allt roligt i livet bara är borta. Det finns inget, absolut INGET att se fram emot. Man försöker desperat komma på åtminstone NÅGOT som kan kännas åtminstone LITE kul...men nej. Det är som förgjort. Det enda alternativ som känns någotsånär underhållande är att sova. Då kanske man iaf drömmer något kul...

Det är lätt att man hamnar i sin alldeles egna lilla "tyckasyndombubbla". Det enda man ser är sina egna problem, och så länge man befinner sig i bubblan så kommer de problemen att fortsätta växa. 

Här kommer botemedlet: Sätt din situation i ett perspektiv!

Har du mat för dagen?

Har du ett hem att bo i?

Har du vänner som bryr sig om dig?

Har du barn som är friska?

Har du en partner som du älskar och som älskar dig tillbaka?

Om du kan svara ja på ALLA ovanstående frågor så bör du genast ta och skutta ur din bubbla, för du har ett relativt bra liv.

Om du INTE kan svara ja på alla frågor så har du det svårare. Men det kan hjälpa att titta på några bilder av extremt jobbiga situationer:

Tänk på de svältande människorna i världen... (obs hemsk bild) 

Tänk på hur du bor.. och hur andra bor...

Kanske kan det hjälpa dig att få lite perspektiv? Kanske kan det hjälpa dig att lättare se det du ändå har och att känna tacksamhet för det?

Det funkar iaf för mig. Och då tänker jag att det kanske kan funka för någon annan också :)

Dagens tips alltså - PERSPEKTIV.

Kram!

Ja, det börjar ju bra. Jag fattar inte ens hur man får sidan att se någorlunda rolig ut. Men iofs, det speglar ju mig bra, jag är ganska o-rolig. Eller kanske inte ändå... jag kan nog vara rätt så kul. MEN jag är iaf absolut inte vare sig glammig eller trendig, och så är jag HELT värdelös på hajpar och mode. Men jag hankar mig fram ändå! Jag är dessutom rätt så nöjd med mitt liv, så det är ju skönt:) Jag har barn, 4 stycken. Vi kan kalla dem E, A, L och W. De befinner sig i olika stadier av jobbiga åldrar; två är tonåringar, en är i förpuberteten och en är i en evig trotsålder och just nu i förskoleåldern. Jorå, de håller mig sysselsatt. Jag har en man också, en fin en, väldigt lång och utan hår. Vi har såklart några djur också, jag menar varför göra det lätt för sig? Två katter och en hund. Tills för ett tag sedan så hade vi även en häst, men vi kom på bättre tankar och sålde den. Ja, och så har vi en kanin. Varför har du skaffat dig så mycket att göra undrar du nu. (jo det gör du). Ja, svarar jag... jag tror att det är för att då slipper man fundera så mycket på allt som man inte kan göra något åt. Jag är liiite av en hypokondriker nämligen...och liiite av ett kontrollfreak. Jag tycker inte om att det kan hända vad som helst hela tiden. Utan att jag får vara med och bestämma. Jag menar, herregud... detta med att man faktiskt skulle kunna falla död ner precis när som helst! Eller att man i skrivande stund kanske har någon sorts vidrig sjukdom som börjar frodas och gro i ens innersta UTAN ATT MAN VET OM DET!!! usch. Nej, hellre sysselsätter jag tankarna med djur och barnskötsel :)

Jaha, duger detta som ett första inlägg tro? Som sagt så är jag ju inte så uppdaterad i bloggens värld...och hur man beter sig...MEN jag tycker mig ha sett att blogginlägg ska vara ganska korta? Eller? Bäst jag slutar här nu då. Ni som vet, tala gärna om hur man ska tänka kring detta med bloggande, för jag känner att det kliar i fingrarna och det finns en risk att mina inlägg kan bli aaaaalldeles för långa!

Heppåre!