Det slår mig ibland att dagens ungdomar (jag vet, det låter som att man är lastgammal...) generellt är väldigt bortskämda. Det är ju i sig inget nytt, det har nog de flesta lagt märke till. Själv har jag två tonåringar, och jag är stolt över dem. Jag anser mig vara lyckligt lottad som har lyckats uppfostra två trevliga unga vuxna som vet hur man uppför sig och som vågar visa känslor och empati.
MEN även hos dessa två gullungar så ser jag det.

DET som jag stör ihjäl mig på...

Nämligen den stora självklara övertygelsen: "Alla ska, och bör, sopa banan för mig så att allt blir så enkelt som möjligt och så att jag ska slippa tänka så mycket själv"

Jag har verkligen försökt att lära dem motsatsen, att det är bra och nyttigt att skapa sina egna förutsättningar. Det är jag övertygad om att de allra flesta föräldrar gör. Men, jag tycker att hela samhället nuförtiden på något sätt har blivit så förlåtande och mesigt! Allt är så tillåtande och alla är så rädda för att "kränka" någon annan. I skolan märks det tydligt.

När jag gick i skolan så skickade man utan krussiduller ut störande elever från klassrummet. Idag gör man inte det. För, gud förbjude, man kan ju "kränka" eleven. Istället ska alla ta hänsyn till att just den här eleven som förstör för alla andra i klassen kanske har det jobbigt på något sätt.

Min ena dotter var tvungen att hoppa av spanskalektionerna som hon hade sett fram så mycket mot. Det var alldeles för bråkigt på lektionerna.

En annan gång var jag med min andra dotter en dag i klassen. Eleverna fick en stencil som de skulle fylla i. Det tog ungefär 10 minuter innan de kunde börja fylla i den. Eleverna hävdade nämligen att de inte förstod hur de skulle göra. Elever som dröp av dryga attityder kastade ur sig frågor som: "Ska man skriva namnet på linjen eller?" "Vaddå, jag fattar inte, ska man skriva sitt efternamn också?" "MÅSTE man skriva sitt namn?" "Kan man inte skriva sitt namn UNDER linjen?" Osv osv...

Det värsta var att läraren lät detta fortsätta i 10 minuter. Han svarade snällt och tålmodigt på alla frågor som om han på fullaste allvar trodde att han hade med en hel hög av idioter att göra.

Ja, för tänk om han hade "kränkt" någon??

(Hon har bytt klass nu, och hennes favoritlärare är den som enligt henne är den strängaste)

Det är klart att om man aldrig stöter på en gräns så fortsätter man väl att jävlas för att se om den dyker upp någon gång??!

Nej, jag tror att vi gör alla en björntjänst genom att mesa med ungdomarna. Både dem och oss själva. Vi måste våga ställa krav och man måste få markera när gränsen är nådd! Vi måste lära ungdomarna att tro på sig själva och sin kapacitet istället för att behandla dem som inkompetenta puckon. För annars är det precis det som de kommer att utvecklas till.

1)  Öppna inkorgen Sortera bort alla privata mail. Kasta alla skräpmail. Skumma igenom jobbmailen ett i taget. Fråga dig själv följande fråga vid varje mail: Behöver jag agera på detta eller är det bara info?

2)  Kategorisera mailen

Agera – Snabba = Du vet svaret utan att behöva fundera, Tidskrävande = Du behöver kolla upp svaret.

Info –   Saker du behöver veta, men inte behöver agera på.

3) Sortera

1. Snabba agera mail lämnas kvar i inkorgen
2. Tidskrävande ageramail flyttas till uppgiftslistan.
3. Infomail flyttas till resp. mapp, läggs in i kalendern eller flyttas till resp redan befintlig kalenderpost.

 (för att undvika att det trillar in flera mail under tiden som du jobbar vidare med punkt 3 så kan du nu sätta din outlook i offline läge. Om du vill.)

4)  Agera

1. Det enda du ska ha i inkorgen just nu är snabba ageramail. Svara på dem!
2. Gå till uppgiftslistan, välj ett av följande alternativ (eller gör bägge):

• Sätt av en stund (30-60 min) för att i lugn och ro agera på varje mail, ett i taget.
• Planera in de mail som du inte hinner med just nu eller som behöver mer tid på sig för att lösas.

5) Sätt av tid för mailhantering

•  Tre gånger om dagen är lagom.
•  Vid varje mailhanteringstillfälle ska du upprepa punkt 1-3.

I början är det svårt! Du måste ha självdisciplin och du måste tycka att det är värt ansträngningen.

Jag lovar dig att du kommer att ha en TOM inkorg varje gång du avslutar din arbetsdag

om du följer dessa 5 steg.

Ha tålamod, redan efter en vecka kommer det att gå lättare :)

Tyvärr är det sant. Eller åtminstone enligt mina egna erfarenheter. Jag blir alltid lite sinnesrubbad när vårsolen kommer. Speciellt om jag samtidigt lyssnar på en bra låt. Detta kan ju oftast sammanfalla när man kör bil.. Då stampar jag takten, sjunger för full hals och kör alldeles för fort. Jag får liksom ett behov av att hoppa ut ur bilen och springa runt som en galning och krama folk. Samtidigt som jag sjunger med i låten. Som typ fortfarande spelas... i luften?

Jag säger ju det... Hjärnskador.

Gooood morgon!

Solen skiner. Bara en sån sak. Jag tog en bild på den så att jag inte skulle glömma bort hur den ser ut och det var tur det för den hade väldigt bråttom tillbaka in bakom molnet. 

Det löjliga är att jag inte kan vända bilden rätt. Hur svårt ska det vara?

90 grader, vänd. 90 grader, vänd.

Verkar ju helt sjukt att den liksom tvångsmässigt hoppar över den rätta positionen och vägrar att vända sig rätt. Jag orkar inte bråka mer, solen ser ju som tur är likadan ut från alla vinklar. Jag får försöka lägga upp den som den är helt enkelt.

Det är väldigt oklart om jag lyckas.Lägga upp den alltså.

Senare idag kommer dagens tips, missa inte det! Eftersom jag har jobbat med personlig effektivitet i x antal år så tänkte jag dela med mig av ett mailtips!